Så klart var jag ju tvungen att ringa. Blir ju bara ledsen av allt bråk och allt tjafs. Men kan ju säga såhär att det är nått som saknas, eller så är han bara sån. Då borde han få en eloge för att ha dolt det så pass bra. Det mest irriterande jag vet är när idioten i andra änden bara säger: mm javisst, tyck så om du vill, tro va du vill jag bryr mig inte, *hånskrattar*, mmmm, aaaa, hopp, å bara allmänt ignorerade. Samtidigt som jag blir ledsen så blir jag så vansinnig också. "Jag söker inte hjälp för din skull utan för att jag och tindra ska få en bättre relation". Relation? skulle du tänkt på för 1 år sedan! Men du ska nog se att jag klarar mig utan dig, mm vänta du bara. Tycker bara det är synd för barnens skull att föräldrarna inte kan hålla sams. Men det kanske kommer en tid för det med. Är ju trots allt inte ens ett år sedan vi gick isär. jag kan förstå att/om du inte vill pratat men prata måste man göra. Tycker att det är skumt att du ska få allt på en silverfat. Det är inte du som har gått upp på nätterna, det är inte du som har tröstat henne när hon varit ledsen. vart var du då? Att du inte ville träffa mig är ett fegt argument. Varför ska det vara så otrolig stor skillnad? Vi är föräldrar båda två. Vi har lika stort ansvar, vi har två barn som har lika värde oavsett kön!
over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar