Det gick precis så som jag inte ville att det skulle gå. Vi pratade bara i tungor. Kom ingen vart, men mycket skit hann man i alla fall kastades på varann och inget gott kom ut i från det. Han åkte vid 20 i 11. Pratade i 1 1,5 timma och blev inte klokare av de. Vet i o för sig nu att han är helt känslolös, helt avskärmad. Man fick höra det gamla vanliga att det "alltid" är jag som börjar bråka. Allt detta är mitt fel. Det är mig det är fel på. Man har hört det tusentals gånger så börjar fan fundera på om det verkligen är jag hela tiden. Kanske det bara är jag som har förstört våran relation, Förstört våran framtid som familj. Gå här om en zombi inprincip och grubblar över va fan det var som hände.
Nu har jag verkligen chansen att börja om på nytt. Han har gjort det väldigt klart att han inte vill ha nått med mig å göra så kan vara dags att gå vidare. Ta tag i mitt liv igen, som jag började med för ett tag sedan men trillade ner i samma jävla svarta hål igen.
Nu ska jag gå och lägga mig i sängen och kolla på film. Lilla Kevin har fått vattkoppor så han kommer vara hemma hela veckan. Jag som hade så mycket inplanerat med möten och tandläkare m.m. Men inget att göra åt nu.. Kan vara rätt mysigt att få ensam tid med kevin dom timmarna tindra är hos dagmamman.
seeee yaaaa........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar